Tog in mina tjejer precis.
Blåser och regnar gör det redan. Jag antar att det blir värre i morgon då som dom sagt på nyheterna, the storm ni vet ;-).

Jag fick så dåligt samvete när shettisarna står vid grinden och också vill gå in....ångest!
Jag dövade mitt samvete lite genom och fylla på med mer halm i lösdriften och berättar för dom att det är skönare och stå där...
Jag får väl lita på att dom ställer sig där när det blir för mycket för dom.

Jag passade på städa i den evigt röriga sadelkammaren. Varför samlar man på sig så fruktansvärt mycket grejer? Nån som känner igen sig???
Fint blev det iallafall och det mest akuta blev putsat.

Nu ska jag natta mina barn.
Håll i hatten, snart blir det storm.

Kram

Likt fågel Fenix har brunnit, fallit ner som aska och återuppstått igen.

För tre veckor sedan tog jag truckkort.
För två veckor sedan fick jag mitt besked som mina känslor har åkt berg och dalbana över i flera månader.
Jag har fått min efterlängtade anställning som jag har strävat efter i så många år.
Vilken resa!

Jag sa upp mig från min tjänst som undersköterska.
Villade runt i träsket av hopplöshet. Fick min utbildning som svetsare och fixade den med bravur.
Blev arbetslös, skulle komma och jobba i lite drygt en vecka och nu fick jag jobbet.

Jag har blivit en annan människa. Jag har bevisat för mig själv vilka fantastiska resurser jag sitter inne med. Jag är starkare än vad jag någonsin har varit. Stark i psyket, stark i kroppen.
Jag njuter för fulla drag, och är tacksam för alla de människor som jag mött på vägen. Som har hjälpt mig på ett eller annat sätt.
Utan er hade jag aldrig orkat!
Tack för att ni lärt mig att tro på vem jag verkligen är.

Jag är inte den lilla flickan som är rädd för allt mer. Henne har jag omfamnat för länge sedan. Hon är trygg i mitt hjärta. Hon har lärt mig mycket, men nu är hennes jobb över.
Jag är lite blåslagen och trött, men det är det värt.
Nu ska jag landa i min nya roll.
Kombinera jobb och familj.
En ny utmaning.....

Kram

Vilket år!
Det har varit känslornas bergochdalbana för min del.
Jag har haft mycket press på mig att klara utbildningen.
Förlorade hastigt en kär anhörig.
Arbetslösheten som som bara den medgav en pendling mellan hopp och förtvivlan. Där emellan fick jag en resa i 30års present. Manjana dök upp, vänner som väntar barn. Nya vänner och personen som har spelat ett viktig roll i mitt liv på ett och annat sätt.
Jag är tacksam för allt på gott och ont. Det får mig att växa.

Mina förväntningar på 2013?
Jag hoppas ju så klart på att få en fast anställning på jobbet. Men jag är öppen för vad som än ska hända. För mig finns det en mening med allt.
Välkommen okända 2013!

GOTT NYTT ÅR!

Jag menar allvar!

Jag är död.....inombords.....av TRISTESS!

Jo visst det är Sveriges nationaldag......grattis.......men hur roligt e det då?

Mulet, klibbigt äckelväder. Lilla S har somnat på soffan. Stora D spelar Wii och skiter fullständigt i sin mamma....

Det finns tusen saker jag skulle behöva göra typ:

• Plocka ur diskmaskinen
• Tvätta
• Städa min garderob
• Putsa fönster

Ni hör ju själv hur deprimerande tråkigt det låter!

Det e så tråkigt att jag helt enkelt hellre lägger mig och sover än och försöka ta tag i det....inspiration önskas köpa för en billig peng.

Men det e klart köper jag den billigt så varar den säkert inte så länge....

Så här då:

Har du massor av energi? Skänk lite till mig om du har så mycket att du har svårt och sova om nätterna.....

Bättre???

Tror jag ska lägga mig och sova middag nu när lilleman sover så kanske jag orkar ta tag i det där tråkiga senare.

Idag ska jag iallafall färga håret.....

Hoppas att er dag är roligare än min.

Ha det gött!

Kram

Jag tittade mig i spegeln....

Lockarna lever sitt eget liv och går inte att få bukt på....

Ögonbrynen är lika vildvuxna som ett björnbärssnår.....

AAAHHHH!!!!! Vad är det jag ser????

EN TROLLPACKA!

*Vipps* Och dä försvann den   ! Den sprang ut i skogen i ren panik och grävde en grav till sig själv....

Den dumpade mig, finito, is no more!!!!

Jag pratar om min ytte, pyttiga lilla SJÄLKÄNSLA.

Men hur dum e jag då? Varför fick jag för mig att skaffa långt hår igen? Jag trivs ju inte i långt hår......

Nu är det skärpning Linda!!!!

I morgon ska jag:

•  plocka mitt björnbärssnår
•  behandla min för tillfället inte så släta hud, och
• färga håret

På Torsdag ringer jag till frissan och bokar en tid ( och hoppas på att hon har tid samma dag)

Sen kanske självkänslan vågar visa sig igen. Jag ska be den om förlåtelse när den börjar komma tillbaka.

Pratade med mamma idag. Vi åker till GeKås på Söndag   . JIPPI!

Ha det bäst!

Kram

När jag öppnad stalldörren igår så mindes jag varför jag älskar hästar.

En doft av torv blandade sig med den söta ensilage doften och en liten, liten aningens doft av mynta.

Sååå underbart!

Det är precis så ett stall ska dofta.

Jag hade glömt det, efter alla år med hästarna i logen så försvann den doften och känslan.

Vad är det för känsla?

Känslan av att vilja vara i stallet hela dagen, bara lyssna på när hästarna tuggar i sig sitt hö, pyssla och klappa.

Att aldrig vilja gå in! Det är den känslan.....

Jag till och med red en liten runda igår. Det var kallt och paddocken höll på att frysa. Fullmånen lyste upp skogen och markerna. Vi bara skrittade, jag och Lillan, men det var underbart! Som om jag red för första gången.....Magiskt!

Kram

Var går gränsen för missbruk?

Om man dricker en öl efter jobbet, är man alkoholist då? För att man dricker på en vardag? Eller e det när man känner suget som man börjar närma sig gränsen för missbruk?

I vårt samhälle är det så viktigt att man träna regelbundet, äter rätt, inte röker och inte dricker för mycket.

 Men om jag bara röker ibland då? Då anses jag ändå vara rökare eller hur?

Om jag bara dricker ibland så anses jag inte ha alkoholproblem.....

Sen pratas det inte så mycket om träningsnarkomani, man behöver faktiskt inte använda preparat för att var träningsnarkoman.....

Vår samhälle uppmuntrar träning men var går gränsen där då? Vi har många elitidrottare som får skador, har man inte pressat gränsen för hårt då?

Om man testar knark en gång, är man knarkare då?

Arbetsnarkomani är en sak som tydligen uppmuntras! Där går gränsen vid en hjärtinfarkt!!!

Gränsen är LUDDIG!

Förstår ni vart jag vill komma??? 

Iband måste man bara få ut sina funderingar......

Kram

Jag hade ett samtal med en man idag. Hans syn på kvinnor va att han tyckte att kvinnor som arbetar i hantverks yrken var mycket "starkare" än vad tex. kvinnliga chefer är. Jag frågade honom vad han menade och han svarade att kvinnliga chefer är starka på grund av sin position men hantverks kvinnor är STARKA i vad dom gör.

Hm, jag tycker att det är ett intressant påstående. Det satte igång en tanke process hos mig.

Jag har börjat att intressera mig mycket för människors syn på saker. Ibland får man sig något att fundera på.

Kanske är det så, att kvinnor i hantverksyrken måste bevisa vad dom går för på ett annat sätt än vad högt uppsatta kvinnor behöver. Kanske inte!

Men jag har upptäckt att kvinnor har blivit tuffare. Kanske har vi våra föräldrar att tacka för att dom har brett vägen för en ny generation, och innan dess, deras föräldrar. 

Kvinnan har varit under mannen i rang sedan....ja inte vet jag...länge. Vi vet också att det börjar bli mer jämlikt mellan män och kvinnor.

Jag upplever i mina tankar att det kanske till och med har blivit så att mannen inser att det är dags att släppa fram kvinnan och släppa på grottmannefasonerna.

Visst, sen har kvinnor och män olika fysiska förutsättningar. Men en kvinna som har varit med om mycket i livet blir väldigt STARK! Sen tror jag att det kvittar vad hon har för position.

Bara mina tankar! Ha det gott tills nästa gång!

Puss och Kram