Jag har tidigare jobbat i ett kvinnodominerat yrke och lärt mig följande:

- om en eller ett par män finns och arbetar bland alla dessa kvinnor så fungerar arbetsplatsen ganska så bra.

- om dessa män försvinner så dröjer det inte länge för än "jag har jobbat här längst" tanter försöker ta över.

- efter ett par månader är kriget ett faktum.

- ingen vill bli inblandad i skiten men alla blir det ändå i slutänden.

- jag tror inte att det är bättre i mansdominerade yrken.

Blandat e nog mest balanserat.

Just på grund av att kvinnor och män är så himla olika.

Nu ska jag ju ge mig in i ett mansdominerat yrke och det ska bli hemskt spännande. Jag tror att det passar mig bättre.

Det kan tänkas att jag utsätts för situationer där jag tvingas att hävda mig....men FINE....jag antar utmaningen.  

ROCK ON!

Hej och hå!

Vem kunde tro det? Att jag skulle blogga? Inte Jag i allafall! Men nu sitter jag här, och ska skriva om mig och mitt galna, vanliga, lyckliga liv.

Jag heter Linda och är 28 år. Jag är gift med Jesper och vi har två barn. Den lille på 3år och den store på 6år.

Vi bor på en gård mitt ute i ingenmansland med 4 hästar, två katter, två hönshjärnor till hundar och två marsvin....

Djuren är ju förstås en stor del av mitt liv. Speciellt hästarna som faktiskt tar väldigt mycket tid. Jag har två shettisar som heter Ralle och Ikaros. Sen har jag två ridtravare som heter Ettan och Lillan. Jag gillar allround ridning men är med i en westernförening.

Jag lever efter filosofin att allt sker av en anledning. Jag tror på andar och att det finns högre makter. Detta är dock inget som jag prackar på någon. Man får tro vad man vill bara man är lycklig.

För utom det är jag nog ganska normal...  

Det som händer i livet just nu är att hela familjen har drabbats av en hemsk, envis förkylning med feber och tillhörande rethosta. Jag och den lille börjar tillfriskna men den store har precis fått det och ligger däckad på soffan. Gubben verkar ha klarat sig hyfsat....hittills.

Det lutar åt att det blir en sjukvecka nr 2. Men då får gubben stanna hemma för jag ska på nivåkontroll inför en utbildning som jag vill gå.

Hade det varit för några år sedan så hade jag varit väldigt nervös. Men inte nu. Jag har funnit ett självförtroende och en självkänsla som jag aldrig har trott att jag hade.

 Den 12 Novmber 2010 slutade nämligen jag och min man och röka. För första gången i mitt liv växte tanken på att man kan klara mycket mer än vad man tror bara man ger sig fan på det...det är en nyttig insikt, när man känner och upplever den. För det är det som insikter handlar om, att faktiskt uppleva dom.