Igår hovarna här och fixade fötterna på hästarna. Skönt och få det gjort!

Denna lördag bedrivs det sjukstuga här hemma. Båda barnen är sjuka och jag åker nog på en förkylning men den vill liksom inte bryta ut riktigt. Så nu går man här och mår halvpissigt istället med en hjärna som en bomulltuss.

Solen skiner så jag tänkte longera flickorna iallafall. Att rida med ett virus i kroppen är ett big NO NO.

Stressen som jag skrev om i förra inlägget har lagt sig. Jag får panik ibland när allt bara tjockar ihop sig så där.
Hästarna har iallafall fått flytta över i vinterdagen och sommarhästarna har åkt hem. Lugnet lägger sig så sakteligen och jag kan andas ut.

Min stora D fyller 10 år i morgon.
Tyvärr så fick vi flytta kalaset till nästa helg men han ska få sina paketer, sin favoritmiddag och tårta ändå. Tårta är ju aldrig fel liksom ; P

Hoppas ni håller er friska där ute!

Kram

Nu kommer jag ta upp ett inte så värst roligt ämne. Tid!
Tid till hästar, familj, heltidsarbete, vänner, vad är vänner????

Jag känner mig totalt sönderstressad!
Jag har konstant dåligt samvete för allt!!!
Jag har haft en rejäl svacka med ridningen i sommar. Nu är den här igen. För jag vet inte hur jag ska börja. Med vilken häst ska jag börja?
Du tänker säkert att det är väl bara och ta en häst och börja. Ja jo men jag funkar inte så. Har jag ingen plan så blir det bara att jag skiter i det för allt är totalt kaos i skallen.

Är jag i stallet för mycket så får jag dåligt samvete för familjen och att min man får dra ett stort lass....SUCK!

Var är den gyllene mellanvägen?
Måste hitta den NU innan jag klappar ihop totalt.
Jag har slutat med och åka iväg på träningar. För att minska pressen...
Jag får försöka ta en dag i taget. Försöka hitta balans. Svårt!